Ändringar i MBL

Riksdagen har beslutat genomföra ändringar i medbestämmandelagen, MBL, och utstationeringslagen med anledning av Lavaldomen. Rätten för fackliga oragnisationer att vidta stridsåtgärder förutsätter att de villkor som krävs motsvarar villkoren i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.

Den svenska utgångspunkten för de nu aktuella lagändringarna har varit att den svenska arbetsmarknadsmodellen i så stor utsträckning som möjligt ska kunna tillämpas även i utstationeringssituationer. Målet har varit att så långt som möjligt och på de villkor som följer av EU-rätten, vidmakthålla den grundläggande principen att huvudansvaret för bestämmandet av framförallt lönevillkor överlåts till parterna utan statlig inblandning.

För att EU-rätten fullt ut ska respekteras har dock vissa förändringar varit nödvändiga i den svenska lagstiftningen. Fackliga organisationer ska även i fortsättningen kunna vidta stridsåtgärder mot utländska företag för att tvinga dem att träffa kollektivavtal, men bara under vissa förutsättningar. Rätten att vidta stridsåtgärder förutsätter att de villkor som krävs motsvarar villkoren i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.

Kollektivavtalet får inte innehålla andra villkor än de som räknas upp i utstationeringsdirektivet, den så kallade hårda kärnan. Villkoren måste vara klara och tydliga. När det gäller lön får kravet inte avse mer än den minimilön som anges i avtalet. Stridsåtgärder får heller inte vidtas om de utstationerade arbetstagarna redan har minst sådana villkor som den fackliga organisationen kräver.

Bakgrund

Bakgrunden är den dom från EU-domstolen rörande Byggnads stridsåtgärder mot ett lettiskt företag, där det fastslogs att svenska regler i medbestämmandelagen och utstationeringslagen inte är förenliga med EU-rätten.

Det handlar om vilka arbets- och anställningsvilkor som ska gälla när en arbetsgivare från en annan medlemsstat sänder arbetstagare till Sverige för att tillfälligt utföra en tjänst. Detta är på EU-nivå reglerat genom utstationeringsdirektivet vars syfte är att dels garantera utstationerade arbetstagare rimliga villkor i värdlandet, dels skydda värdlandets arbetstagare mot otillbörlig låglönekonkurrens.

Genom direktivet är medlemsstaterna skyldiga att göra vissa bestämmelser om skydd för arbetstagare, exempelvis semester, arbetstid och minimilön, tillämpliga även på utstationerade arbetstagare från andra EU-länder.

Förändringarna träder ikraft den 15 april 2010.

Till toppen